Antas Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 (edited) I detta hus råder en bottenlös förtvivlan. Äldsta sonen har varit på regionssjukhuset i Umeå på undersökning hos bl.a. en nordisk specialist i tre dagar. Det visar sej att hans stapplande gång beror på ALS. Antagandena om att det hade med ett diskbråck att göra var felaktigt. Någon bot finns inte. Det enda som finns är bromsmediciner. Prognosen är så dyster att jag inte ens vill tänka på den. När minstingen, byggkompisen, fick reda på detta igår bestämde han sej för att omedelbart flyga hem till Luleå (han bor i Enköping). Bröderna är mycket viktiga för varandra och står varandra nära. Sonen tycks acceptera situationen och säger att han måste fortsätta och försöka leva ett så vanligt liv det går. Han har ett år kvar på lärarutbildningen på universitetet i Luleå och har bestämt sej för att den ska han genomföra. Ödet slår hårt och skoningslöst. Den förtvivlan som jag som far, hans mor och lillebror känner är en förtvivlan som inte går att beskriva i ord. Bilbygget kommer därför att ligga på is, hur länge vet jag inte. Jag måste känna inspiration,styrka och vilja igen och det känns avlägset just nu. Tack alla ni som jag har fått råd och dåd av, tips på konstruktioner och allmänt utbytt informationer med. Ta vara på livet det går inte i repris. Människor är det enda som har något värde, allt annat är futtiliteter. Antas Edited February 7, 2009 by Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
pacman Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Tack Antas för att du delade med dig av detta. Ni finns i min och vår familjs tankar. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 5, 2009 Author Share Posted February 5, 2009 Tack Antas för att du delade med dig av detta. Ni finns i min och vår familjs tankar. Tack. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rikard Larsson Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Inbland undrar man vad man gjort för ont. Jag drabbades av en väldigt ovanlig blodkärlssjukdom för 11 år sedan. Låg inlagd i 4 månader och vara nära att stryka med. Jag var rätt borta och märkte inte så mycket men mina föräldrar och min storebror hade det desto tuffare. Lagom till jag hämtat mig hyffsat fick brossan en cancertumör i halsen, jackpot för föräldrarna när båda barnen blir så pass sjuka. Nu mår båda jag och min bror bra, men det är inget man glömmer i första taget. Jag hoppas verkligen att detta också löser sig till det bästa även om det såklart ser nattsvart ut just nu. Håller tummarna! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
LUPUS Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 ... ja vad säger man. Det enda jag kommer på att säga är att min första tjej någonsin ( nu pratar vi 13år något) fick samma sjukdom när hon var 18 och idag 15år+ senare är hon fortfarande med oss, sjuk men det finns vad jag vet ingen slutgiltig prognos så jag måste ju anta att det görs stora framsteg här. Om något år är detta förhoppnings vis 100% behandlingsbart. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 5, 2009 Author Share Posted February 5, 2009 ... ja vad säger man. Det enda jag kommer på att säga är att min första tjej någonsin ( nu pratar vi 13år något) fick samma sjukdom när hon var 18 och idag 15år+ senare är hon fortfarande med oss, sjuk men det finns vad jag vet ingen slutgiltig prognos så jag måste ju anta att det görs stora framsteg här. Om något år är detta förhoppnings vis 100% behandlingsbart. Om du visste vad dina rader hamnar i våra hjärtan! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
vedde Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Hej Tack för att du delar med dig i din svåra stund, du finns i mina tankar och jag håller tummarna för dig och de dina. Ta hand om varandra. Mvh Fredrik Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kilkenny Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Kan inte säga att jag vet hur det känns, men jag säger att det skär i hjärtat när jag läser det som skrivs, Hoppas framtiden ljusnar för er. Mvh Björn Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Michael Th Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Jag hoppas och tror att detta kommer att lösa sig och bli bättre.. Vi får hoppas på en snar förbättring ,och Jag håller tummarna för er alla!! välkommen tillbaka till gemenskapen när det känns bättre. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 5, 2009 Author Share Posted February 5, 2009 Tack alla ni som tänker på oss. Även om det låter simpelt så har det stor betydelse för oss att veta att någon tänker på oss i vår ensamhet. Vår förtvivlan är total och gränslös, man känner sej fullständigt hjälplös. Allt blir så futtigt när något sådant drabbar ens barn. Vi lever som i en dimma, det känns som om ingen logik och rättvisa finns i världen längre. Jag har alltid varit starkare än den starkaste oxe men nu känner jag mej mindre och svagare än den minsta fluga. Hmmm.....sitter och funderar när mina tårar ska kortsluta tangentbordet och hela datorhelvetet kraschar. Det är värdsligt och oväsentligt! Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jonsolo89 Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 (edited) Hmm livet är så otroligt oförutsägbart, var hemma hos min mor som fyllde 52år idag. Stog och pratade med en av gästerna som är spelman han berättade om en kvinna som också är spelman som har ALS. Har aldrig hört om sjukdomen förrens idag och nu när jag kommer hem och läser Nya Inlägg så ser jag denna tråd. Man vet aldrig vad som händer. Framtiden är oviss för oss alla, men allt man kan göra är att hoppas på det bästa och jag hoppas din son blir frisk. //Jon Edited February 5, 2009 by Jonsolo89 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Morty Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Livet är inte rättvist och i sådana här stunder kan det kännas riktigt hårt. Ta vara på Er och gör det bästa av situatonen. Ni finns i våra tankar och vi får inte sluta att tro på en förbättring. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Berne Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Vi alla locostbyggare tänker på er och hoppas på det bästa. Sköt om er och ta hand om varandra. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Arrowsmith Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Otroligt tråkigt att höra.... Ibland förstår man inte hur vissa saker bara kan ske.... Då får man mycket svårt att se rättvisan i livet.... Jag beklagar situationen och önskar att det löser sej till det bästa det kan. MVH. Håkan B. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
AlfaRonny Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 ..............tänker på er... MVH Ronny Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fredrik i Trollhättan Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Fy vad maktlös man känner sig.... Jag blir alldeles kall när jag tänker på vad som lurar runt hörnet när det gäller ungarna. Man kommer ju aldrig kunna slappna av. Lycka till och hoppas bromsmedicinerna fungerar. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jörgen Posted February 5, 2009 Share Posted February 5, 2009 Lider med er. Jörgen Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sören Posted February 6, 2009 Share Posted February 6, 2009 Antas, ett fruktansvärt besked. Jag läser dina inlägg och tårarna kommer i min ögon. Allt blir så futtigt när något sådant drabbar ens barn. Det finns hopp dock. Bromsmedicinerna utvecklas snabbt, och de verkar bättre på unga människor. Stamcellsforskningen går raskt framåt och verkar lovande. Jag hoppas och tror att din son kommer att bli botad. Jag blir också rörd av att det strömmar in deltagande inlägg här på forumet. En härlig klubb detta. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 6, 2009 Author Share Posted February 6, 2009 (edited) Antas, ett fruktansvärt besked. Jag läser dina inlägg och tårarna kommer i min ögon. Allt blir så futtigt när något sådant drabbar ens barn.Det finns hopp dock. Bromsmedicinerna utvecklas snabbt, och de verkar bättre på unga människor. Stamcellsforskningen går raskt framåt och verkar lovande. Jag hoppas och tror att din son kommer att bli botad. Jag blir också rörd av att det strömmar in deltagande inlägg här på forumet. En härlig klubb detta. Tack, varje ord varje tanke som ger oss minsta lilla hopp är för oss som att gripa efter alla halmstrån vi ser. Den som inte har varit med om något som detta förstår knappast vilken betydelse det har när någon tänker på oss,det spelar ingen roll hur många ord eller vad som sägs. Lillebror, byggkompisen, är fantastisk! Han har förmågan och styrkan att behandla storebror som att han har ett helt vanligt liv med framtid. Jag kom hem för några minuter sedan efter att ha skjutsat sonen till universitetet. Han och jag talade i bilen om att när han tar sin lärarexamen om ett år ska hela familjen stå där och vara stoltast av alla och hurra högst av alla. Min fantastiske son vill under inga omständighetr ha något medlidande. När jag körde hem brast allt, jag grät hejdlöst. Ringde upp min närmaste kompis som också grät hejdlöst. Det går aldrig att förutse hur man reagerar i dessa situationer därför är det så viktigt att ni tänker på oss. Det går inte att förbereda sej för för något som detta. Att läsa i fackböcker kan vara bra men är värdelöst när man är den som är drabbad, då gäller verkligheten. Sent igårkväll kom grannen in. Han förstår vad vi upplever och viker inte undan för vår förtvivlan. Hans underbara hund älskar alla utan förbehåll och hänsyn till vårt tillstånd. Vilken känsla och tröst det är att känna en kall och blöt hundnos mot kinden. Antas, Agneta, Jon (storebror) och Ola (lillebror) Edited February 8, 2009 by Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
therealpinto Posted February 6, 2009 Share Posted February 6, 2009 Vi tänker på er 13 mil söderut också. Ett tips från mig är att terapeut eller liknande kan vara en mycket bra hjälp att hantera det som händer. Finns det möjlighet tycker jag det är värt att prova. Min erfarenhet är att det är bra. /Gustaf Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sonett7 Posted February 6, 2009 Share Posted February 6, 2009 ... och så säger de att allt blir så opersonligt på internet... Tankarna på er finns ända ner i Skåne också! Ord känns lite futtiga i stunder som dessa... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 6, 2009 Author Share Posted February 6, 2009 (edited) Vi tänker på er 13 mil söderut också.Ett tips från mig är att terapeut eller liknande kan vara en mycket bra hjälp att hantera det som händer. Finns det möjlighet tycker jag det är värt att prova. Min erfarenhet är att det är bra. /Gustaf Han håller på att etablera kontakt med ett ALS-team på Umeå sjukhus De har terapeuter,sjukgymnaster,läkare,sjuksköterskor och annan personal. Min hustru är socionom och van vid svåra situationer men vi känner att detta är nästan övermäktigt för oss. Lillebror är en tillgång utan dess like. Storebror är stark och orkar trots allt ändå ha modet uppe och tänka framåt. Själv känner jag mej bara liten och obetydlig men försöker på alla sätt att hitta vägar till en positiv framtid för min käre son. Jag kan inte tillräcklig mycket säga vad det betyder att ni alla tänker på oss. Edited February 6, 2009 by Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 7, 2009 Author Share Posted February 7, 2009 (edited) Nyss hemkomna från grannens barndop. Varken hustrun eller jag kunde koncentrera oss på denna glädjens högtid. Våra tankar kretsade hela tiden runt storebrors småbarnstid, alla våra glädjestunder tillsammans, alla fisketurer,alla slagsmål vid köksbordet med lillebror och många, många,många flera glädjestunder. Vi körde hem gråtande och förtvivlade. Vad står på skrivbordet när vi kommer hem? Jo, en stor blombukett från Locost Sweden MK. Om ni visste vad den betyder för oss! Jag finner inte ord! Jag som har som yrke att uttrycka allt besvärligt, föra talan, leda, analysera, jag saknar nu ord. Tack för den enorma omtanken, tack för att ni tänker på oss i vår ensamhet och förtvivlan. Tack även ni skattebetalare. Jo, skattejuridik är min yrkesspecialité. Sonens bromsmedicin kostar 44 000 SEK/år, ingen har någonsin ifrågasatt kostnaden och behovet, snarare tvärtom. Vi får kanske något för skattepengarna ändå. All kärlek till er alla, jag kommer aldrig att kunna återgälda er omtanke. Antas Edited February 7, 2009 by Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Acke Posted February 7, 2009 Share Posted February 7, 2009 Ajaj.. ja va säger man.. Jag sitter å läser det du skriver å får en stor klump i halsen som gör ont.. :( Jag har givetvis aldrig varit med om något liknande, men både min mamma och mormor gick bort inom loppet av 3 år.. ( enda familjen jag haft i livet ) och jag känner igen det du skriver om att allt känns nattsvart å man funderar på om man själv kommer orka ta sig igenom det hela.. Jag känner oxså igen mig om det du skriver om hunden.. Vi "ärvde" mammas schäfer och hon var ibland ett bättre stöd än vad någon människa hade lyckats med.. Jag kände mig fånigt nog mindre "fjantig" när jag bröt ihop vrålbölade å kramade en hund än än annan människa.. :icon_oops: Det känns iaf lite hoppfullt med tanke på vad vissa berättat längre upp i tråden.. Jag hade ingen aning om vad ALS var så jag gjorde en googling å fann detta.. http://www.netdoktor.se/?_PageId=493&AreaId=22 Vi ( jag och frugan ) hoppas av hela våra hjärtan att detta går bra... Sedan skall man ju kanske inte måla "fan" på väggen då det hela kanske går bättre än man någonsin trott.. Hoppet är det sista som överger en.. :) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 7, 2009 Author Share Posted February 7, 2009 (edited) Jag hade ingen aning om vad ALS var så jag gjorde en googling å fann detta.. http://www.netdoktor.se/?_PageId=493&AreaId=22 Tack för länken, vi har läst den tidigare gång på gång. Sonens kompisar ringde och ville att han absolut skulle komma och följa LP hockey games tillsammans med dom. Tänk vad fint det är när dom vill att han kommer och skriker "ut med domardjäveln" tillsammans under samtidigt inmundigande av ett antal öl. Om jag kunde köpa en ros till dom skulle jag köpa en hel blomsterhandel eller åtminstone en back öl. Antas Måndag em. I morse talade sonen om att han och polarna ska fara till äventyrsbadet i Boden kommande lördag. Tänk att det finns änglar som inte viker undan när det är som värst! Mina kompisar vill att jag fortsätter bilbygget. Enligt dom är anledningen enkel, min älskade son ska inte behöva känna att det är han som är orsaken till att bilbygget, som mycket snurrade kring tidigare, läggs på is. Har tänkt på det, kompisarna är nog kloka och älskar oss alla när det känns som om vi lever på avgrundens rand. Försöker skriva en blogg om bygget, ni hittar den här: http://antas.myblogg.se Tack för alla vänliga och omtänksamma tankar. "I love you madly!" Antas Edited February 9, 2009 by Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jonas H Posted February 12, 2009 Share Posted February 12, 2009 Vilken sorgsen läsning, sitter här och läser dom fina inläggen, man känner tårarna komma. Hoppas nu att allt blir bättre och du/ni tar bygget som terapi. Kram Jonas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 12, 2009 Author Share Posted February 12, 2009 Ola, denne kloke son, lillebror och bilbyggarkompanjon, kom på att han och jag borde ta skridskorna och åka runt stan, ca 6 km. Luleå kommun plogar ca 1,5 mil isbanor runt stan för allmänheten. Vädret var vackert, -4 grader, vindstilla, solen sken från en kristallblå himmel. Det skingrar tankarna men jag kunde inte hjälpa att jag tänkte på att hans älskade storebror inte kunde åka med oss och grät en stund. Ola sa vid ett tillfälle "Storebror är inte död! Vi måste alla hjälpas åt att ge honom ett liv med innehåll och glädje!" Ack, så klokt och starkt. Njut av dagen, ta vara på den, den kommer inte tillbaka. Barnen och livet har vi bara till låns ett blink i evigheten. Minnenas skatt är den finaste och dyraste skatt som vi människor har, vårda dom ömt. Förvara dom på hyllan för de bästa minnena i livets minnesskåp. Idag tog jag en latte på Kulturens Hus här i Luleå. Jag satt och såg på alla som rusade hit och dit, den ene försökte se upptagnare och viktigare ut än den andre. För mej kändes det som att livet har stannat. Det man inte vet om framtiden lider man inte av, så njut och ta vara på varje dag. När man känner människors omtanke vet jag att jag återigen kommer att bli starkare än den starkaste oxe, snabbare än den snabbaste springare och återigen kommer att flyga högre och bättre än den vackraste örn. Snart är jag "på rull igen"! Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Per Wackt Posted February 12, 2009 Share Posted February 12, 2009 Ser underbart ut ! Å vad man längtar tillbaka till norrland när man ser sådan bilder ! Tråkigt att läsa vad som har hänt dig och din familj och jag kan inte säga att jag förstår hur du har det för det går aldrig att förstå. Men jag lider med dig. Det som gläder mig är att du ändå verkar se nuet, det är en bra början tror jag. Hälsa Luleå !!! ( Har bott i där i 5 år....) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted February 12, 2009 Author Share Posted February 12, 2009 (edited) Välkommen tillbaka till Konungarikets befriade område och rikets nordligaste Residensstad. Vårt inre ljus börjar komma tillbaka och även det yttre solljuset börjar stiga på himmelen. April är vackert med långa, ljusa dagar och skridskois och bara några minusgrader. Edited February 12, 2009 by Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Quixir Posted March 6, 2009 Share Posted March 6, 2009 Ja, vad ska man säga... finns det ens ord? men du verkar ha 2 förståndiga pojkar och på de ord du skriver så verkar det som att det skall mycket till innan leendet tvinar. jag hoppas på din sons och övriga familjens läkning. om du behöver hjälp eller delar till bygget så maila mig jag kan få tag i det mesta delar till hyffsade priser. ollejon@hotmail.com (har även msn) man är som starkast när man verkar som svagast. glöm aldrig jag glömmer aldrig dig. tills vi träffas Hej //Olle Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted March 10, 2009 Author Share Posted March 10, 2009 Till er alla som har tänkt på oss och delat vår förtvivlan. Jag känner att jag borde informera er om ett möte igår. Min son, min hustru och jag var på Sunderby Sjukhus (Luleå) igår. Vi hade ett möte med landets främsta expert på ALS. Han tog sej tid, ingen brådska, vi satt med honom i 2 timmar. Umeå Universitetssjukhus (han är verksam där) är bland de främsta i världen på forskning om ALS. Det visar sej att sonens ALS är av typ 3, dvs den har en mycket långsam utveckling. Han liknade det vid en byrå där översta lådan är den mest aggressiva typen, en annan liknelse var att översta lådan kunde liknas vid "svart pist" vid utförsåkning. Till denna tragiska kategori kunde man räkna bl.a. Ulla-Carin Lindqvists ALS. Min son har den ALS typ som finns längst in i ett hörn i nedersta byrålådan, han liknade det även vid blå pist i utförsåkningssammanhang (dvs den lättaste banan). Han hade även stora förväntningar på kommande bromsmediciner, med "kommande" antog han att det kunde röra sej om 1-2 år. Han påminde oss om att när HIV uppdagades fanns ingen behandling och läget såg fullständigt hopplöst ut. Dock kom en bromsmedicin och därefter gick utvecklingen explosionsartat inom bromsmedicinerna och idag kan de drabbade leva ett nästan normalt liv med normal livslängd. Trots hans försiktighet att uttrycka sej tyckte vi oss tolka en optimism för framtiden. Min son torde inte försämras speciellt mycket under tiden framåt, sannolikt på flera år. Att hoppas på att stamcellsforskning eller någon annan behandling ska kunna återställa honom till tiden före ALS skulle vi inte förvänta oss. De nerver som är förstörda kan inte återställas. Att han skulle drabbas av detta är sannolikheternas osannolikhet, troligen är han en av de ytterst få i Sverige som har drabbats. Ironiskt kan man undra om han inte kunde få vara märkvärdig på något angenämare sätt! För oss känns det nu som att ta de första darrande stegen upp ur det svarta hål vi har befunnit oss i och åter försiktigt börja ta några osäkra steg på livets vindlande stig igen. Ta vara på livet och alla runt omkring er. Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Toffe Posted March 10, 2009 Share Posted March 10, 2009 :thumbsup: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Arrowsmith Posted March 10, 2009 Share Posted March 10, 2009 Skönt att få höra om ett ljus i mörkret........ :thumbsup: Hälsa alla ! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Michael Th Posted March 10, 2009 Share Posted March 10, 2009 Tack för lägesrapporten!! lycka till med det fortsatta livet.. för livet går ju som bekant vidare.. och finns det liv finns det hopp !! så hoppa vidare. Med vänlig hälsning härifrån Blekinge (södra delen av sverige) Michael Thulesius Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
gka Posted March 10, 2009 Share Posted March 10, 2009 Fruktansvärt... måste ta tid att sjunka in och acceptera och sedan kämpa vidare. Kanske en positiv nyhet i sammanhanget att jänkarna nu i dagarna lyfte förbudet mot stöd för stamcellsforskning på foster, antar att detta är en av gåtorna som det arbetas på en lösning för där. Hoppas på det bästa. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fredrik i Trollhättan Posted March 10, 2009 Share Posted March 10, 2009 :thumbsup: Då händelser i livet ofta är relativa måste det kännas glädjande med sådana besked. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Drake Posted March 10, 2009 Share Posted March 10, 2009 :racesmile:Härligt att höra att det inte var helt nattsvart! Vi har haft en liknande upplevelse i familjen som dessbättre inte var så allvarlig som vi trodde från början. Så jag förstår hur du känner dig, men nu får du fira med att gå ut och bygga så vi får se lite fler byggbilder! Det är en order! :racesmile: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rikard Larsson Posted March 11, 2009 Share Posted March 11, 2009 Skönt på något vis att det i sammanhanget ser ljust ut. Kul att du delar med dig! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted March 30, 2009 Author Share Posted March 30, 2009 Till er alla som har visat sådan medkänsla för vår situation. Igår var vi, jag,hustrun och sonen, till Umeå på ett seminarium om ALS. Umeå har idag 21 personer som forskar enbart inom området. Största personinsatsen i Norden och bland de större internationellt.Inom närmaste tiden kommer man att vara 26 forskare, alla rekryterade bland de bästa i världen. På seminariet föreläste olika forskare om sina specialitéer inom ALS. Mycket facktermer och obegripligheter men intressant ändå. Man har stora förhoppningar på 11 st nya bromsmediciner, av dessa kommer troligen två att godkännas för bruk redan före denna höst. En av de två är framforskad i Sverige. Iom detta kan man kombinera olika bromsmediciner, för kraftigare verkan. Fn finns bara en godkänd (Rilutek). Gruppen har rekryterat en Engelsman som forskar inom stamcellsforskning. Enl honom går utvecklingen rasande fort. Man väntar på körtillstånd från "Etiska rådet" (tror det heter så?). Om man får godkännande trodde han att man redan inom 24 månader har påbörjat försök på människor. Prioritet har ALS, cancer och diabetes typ 1. Nu när Obama har släppt stamcellsforskningen fri i USA förväntas en explosion i behandlingar som är stamcellsrelaterade. Ett annat forskningsområde är att få fram orsakerna till att kroppen bryter ner nerverna. Nerbrytningen är egentligen ganska "normal" och börjar för friska människor vid 60 till 65-års ålder. Frågan är varför det sker tidigare vid ALS och hur ska man upptäcka de sjukliga förändringarna i tid. Ovanstående har inget med bilbyggeriet att göra men jag kände ändå att jag borde informera er om vad som sker. Den medkänsla som ni har visat har haft en stor, tom mycket stor, betydelse för oss. Vi känner oss inte så ensamma och utelämnade tack vare era inlägg. Jag har börjat aktivera bilbygget igen och det känns bra. Förra veckan besökte jag ett brodyrföretag för att diskutera möjligheten att brodera ett "Ferrari-liknande" märke på skinnet till stolsryggarna. Ferrari-hästen är utbytt mot en stegrande ren (man är väl norrbottning!). Nej,nej,nej inget varumärkesintrång! Enbart att göra dataprogrammet för märket kommer att kosta 1 000 SEK, men det är det värt! Sköt om er, ta vara på livet och alla runt omkring er och bränn inte hål i brallorna när ni svetsar. Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Arrowsmith Posted March 30, 2009 Share Posted March 30, 2009 Tack för att du delar med dej av din information om situationen. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kilkenny Posted March 30, 2009 Share Posted March 30, 2009 Håller med ovanstående, kul att bygget är igång igen också, medicin för själen :) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maestro7 Posted March 30, 2009 Share Posted March 30, 2009 Låter som det finns hopp! Tänker på er här i Hallsberg. :notworthy: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fredrik i Trollhättan Posted March 30, 2009 Share Posted March 30, 2009 och bränn inte hål i brallorna när ni svetsar. ...och minst lika viktigt.....dra ner tröjan i byxorna i ryggslutet när ni svetsar sittandes på huk... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
LUPUS Posted March 30, 2009 Share Posted March 30, 2009 :thumbsup: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted May 28, 2009 Author Share Posted May 28, 2009 (edited) Hej, vi har uppmärksammat att en ny svensk medicin för behandling av ALS har offentliggjorts. Sonen ska träffa sin specialistläkare i början av juni och ska ta upp den då. Läkaren har tidigare pratat om en mycket lovande svensk medicin. Han trodde då att den skulle komma om ca 2 år men nu verkar det som om den kommer tidigare. Han var lite försiktig när vi pratade med honom i mitten av mars, kanske var det för att inte väcka förhoppningar. Vi griper dock efter alla halmstrån vi ser och hoppas naturligtvis att denna medicin är lyckosam. Kan inte undvika att vi håller tummarna så att de är blåa. Här är länken till artikeln: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5206231.ab Vill inte "blåsa upp" förväntningarna eftersom det inom medicinen finns många bakslag vid nya behandlingar men hoppet är ju det sista som överger människan sägs det. Vad gäller bilbygget börjar allt som ska svetsas vara färdigt. Min tidigare nämnda framvagn där fjädrarna sitter centralt monterade fungerar över förväntan. Fjädrarna som var för mjuka med traditionell (yttre montering) verkar nu vara perfekta. Kan bero på att fjädringsvägen är rakt upp/ner. Avgassystem med grenrör är färdiga på båda sidor. Dags för SFRO 1, om nerverna håller förståss! Det är mycket tack vare er allas och alla andra kompisar (som inte är bilbyggargalningar!) stöd och medkänsla som har bidragit till att jag tycker att det har varit värt att fortsätta med bygget. Tack alla! Bilbyggande är bra för att skingra tankarna, speciellt om något går åt helv............Då vet man att det finns värre saker i livet. Carpe Diem och sköt om er och bränn igenom svetsarna ordentligt! Antas Bygget: http://antaseliasson.blogspot.com/ Edited May 28, 2009 by Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Thomas Posted May 28, 2009 Share Posted May 28, 2009 Hoppet är det sista som får överge en. Angående kylaren så har du en äldre typ som det går att mixtra med. jag hade en P1800 med 3,3ltr B30 motor i och en kylarverkstad satte in i min kylare sk. truckceller. Det är ju så att en truck går inte fort men arbetar och behöver då kylning. ett truck cellpaket har tätare cellrader (fler) och är tjockare så om en ordinarie kyl har 2 lager kylceller så har dessa 3. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted May 28, 2009 Author Share Posted May 28, 2009 Hoppet är det sista som får överge en.Angående kylaren så har du en äldre typ som det går att mixtra med. jag hade en P1800 med 3,3ltr B30 motor i och en kylarverkstad satte in i min kylare sk. truckceller. Det är ju så att en truck går inte fort men arbetar och behöver då kylning. ett truck cellpaket har tätare cellrader (fler) och är tjockare så om en ordinarie kyl har 2 lager kylceller så har dessa 3. Jo,jag har funderat mycket över om kylaren ska räcka till. Liten kylare till V6;an men å andra sidan räknar jag med att luftflödet blir ganska fritt. Nåja, det får bli lite "trial and error" för att se om det fungerar. Att byta cellpaket var en bra idé. Mercedes lär ska ha tjockare kylare med ung. samma yttermått som min lilla, kan också vara ett alternativ. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Antas Posted May 29, 2010 Author Share Posted May 29, 2010 Idag är en stor och tårfylld dag. Min ALS-drabbade son har fått sin lärarexamen vid en ceremoni på Universitetet. Detta är en milstolpe som är en prestation i Nobel-klass. Sonen har gjort en jätteprestation. Själv har jag ibland anfäktats av tvivel att han skulle klara det med tanke på situationen. Alla fick gå upp på scenen för att hämta sina diplom och märken. Han visste att han inte skulle klara att ta de stegen upp på scenen. För hustrun och mej kändes det i hjärtat att han inte skulle kunna ta emot utmärkelsen som de andra. Efter utdelningen skulle alla fotograferas på scenen, han hade inga möjligheter att delta i detta. Vi talade med dekanus och representanten från studentkåren. De skötte detta oerhört skickligt och trevligt. När det blev sonens tur steg de ner från scenen, gick fram till honom, och delade hedersamt ut diplom och nål. Fotograferingen arrangerade de också bra och skickligt. Alla fick gå ner på golvet framför scenen och då behövde han bara resa sej för att även han skulle komma med på bild. Det var mycket känslosamt för oss. Denna em har vi lånat kvartersgården för att han ska få ta emot befolkningens jubel. Hustrun har lagat och fixat mat hela veckan, själv har jag tagit på mej den tunga uppgiften att köra inköpen från Systemet. Antas Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Thomas Posted May 29, 2010 Share Posted May 29, 2010 Grattis till din son. Mycket bra gjort. Den där arbetsfördelningen är typisk hihi kvinnan lagar mat o donar hela veckan och mannen tänker på spriten. hi hi :hypocrite: Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bengt Norell Posted May 29, 2010 Share Posted May 29, 2010 Det är mycket imponerande att din son klarat av sin examen, att behålla fokus på skolan trots allt som händer tyder på ett stark vilja och mental styrka. Jag har själv två grabbar i samma ålder som dina och när jag läser vad ni går igenom skär det i hjärtat, och jag tänker att detta måste vara det värsta som kan hända -att ens barn blir allvarligt sjuk. Hoppas nu att ni kan glädjas i den här framgångens stund och att de nya behandlingarna som är på väg har en bra effekt. Allt Gott till Er Bengt Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.