Diffbroms:
Diffbromsen bromsar varvtalsskillnaden mellan höger- och vänsterhjulen. Den fungerar automatiskt och behöver inte kopplas in eller ur. Diffbromsen tillåter en liten varvtalsskillnad mellan hjulen vilket gör att den skonar transmissionen och inte är något hinder vid körning på asfalt.
Diffbromsen består av ett antal lameller där varannan skiva är kopplad till höger drivaxel och varannan till vänster drivaxel. Lamellerna kan antingen pressas mot varandra via fjädrar och bromsverkan är då konstant. Eller så påverkar varvtalsskillnaden en oljepump som via oljetryck pressar ihop lamellerna, diffens bromsverkan ökar då med axlarnas varvtalsskillnad.
Diffbroms är numera i princip standard i bakaxeln, men inte i framaxeln eftersom styrningen fortfarande blir trög. Diffbromsar kan köpas och eftermonteras.
Viskodiff:
Viskodifferentialen är som en diffbroms med lameller men innehåller en silikonolja som kan variera sin viskositet ("trögflythet"). När det uppstår en varvtalsskillnad mellan lamellerna "vispas" oljan och blir varm. Värmen gör oljan mer trögflytande och det uppstår en diffbromsverkan. På så sätt utjämnas kraften mellan axlarna. Viskodiffen används huvudsakligen som mittdifferential.
Torsendiff:
Torsendiffen har fått sitt namn av engelska orden TORque SENsing som betyder "vridmomentkännande". Torsendiffen är en komplicerad drevkonstruktion som bygger på principen att ett skruvdrev (snäckdrev) lätt vrider runt ett kugghjul - men att ett kugghjul har svårt att vrida runt ett skruvdrev. Effekten i Torsendiffen blir att hjulet med bästa väggreppet alltid får största drivkraften - det vill säga tvärt emot vad vanliga "öppna" differentialer åstadkommer. Torsendiff är vanligast som mittdifferential.
Torsen brukar inte ligga på något förrän det behövs. Alltså ingen förspänning i diffen som håller igen.
Samt så håller de bra (quife)