Antas

"Gliddelen" på Typ 9 går in i växellådan. Sitter "gliddelen" på MT 75 bak vid diffen eller framme vid Hardyskivan? Borde man ha ett stödlager på kardan om man har "gliddel"? Någon som har en Hardyskiva till MT 75 liggande?

Behöver växelspak till Fords MT75 växellåda. Någon som har en liggande?

Håller på att mäta och analysera MT 75-lådan som ska kopplas till Cosworthmotorn. Bakre utgående axeln på Typ 9 lådan (den jag har fn) har en medbringare som kan röra sej ut/in på axeln för att kunna ta upp motorns rörelser. På MT 75 kan inte medbringaren röra sej, den är stum. Detta medför belastningar på kardanknuten vid diffen och ingående axeln i den. Hur lösa detta? Enl verkstadshandboken ska medbringaren dras loss med avdragare. Bakre flänsen på MT 75 har ett "svänghjul" som är av metall. Vad fyller det för funktion? Det har tre pinnbultar som jag antar att kardanflänsen ska monteras i. Är det avsett för Hardyskiva? Om ja, kan jag ta Hardyskivan från min typ 9-låda? Kan det vara så att en ev Hardyskiva på MT 75 ska ta upp rörelser från motorn? Bilder i verkstadshandboken ger inget svar, den visar en "normal" medbringare (som på typ 9) och "svänghjul". Typ 9 klarar 200 Nm medan MT 75 klarar 300 Nm därav byte av växellåda. Antas

Sådana gentila erbjudanden måste självklart tas ad notam! Antas Analog Locostresenär i cyberrymden

En föreningsmedlen, dvs jag, har nu sett och bekräftat din dragkrok på en sportbil. Antas Dragör i norr.

Nu är MT75 växellåda och startmotor, upphämtade hos "gka" i Blekinge, i säkert förvar i Luleå. Funderar på att göra en rigg till Cosworthmotorn för provkörning och intrimmning.

Smart! Den lösningen har jag inte tänkt på. Antas Inte tanklös men otänkt.

Du har kommit rätt när du ställer frågan på detta forum, här finns mycket kunskap och erfarenheter. Jag byggde min bil efter "lösvirkesprincipen" alltså ingen byggsats. Allt handlar om filosofi och möjligheter. Personligen tyckte jag att det var utmanande att bygga allt med många egna konstruktionslösningar - jag fick mycket hjälp från forummedlemmarna. I min yrkesroll har jag ingen som helst utbildning i svetsning, hållfasthetslära, design och allt som hör till ett bilbygge. Trots det gick det bra och har varit mycket trevligt och spännande. Mitt bygge har knappast kostat över 80 000 SEK. Hade jag utgått från en byggsats har det nog inte funnits någon gräns uppåt. Tiden är en annan faktor. För mej tog det ca 7 år och jag har inte ångrat en enda sekund av projektet. Själva byggandet har varit ett nöje i sej. Fördelar med "kit car": -enkelt bygge -utprovat -finns flera att diskutera detaljer med -tidsbesparande Nackdelar: -dyrt -inte så personligt -en hel del bör göras om innan det blir som man vill ha det Fördelar med "lösvirke": -oftast billigare -egen personlig prägel på allt -utmanande -mycket tänkande Nackdelar: -tar tid -finns få byggen att jämföra med -ej standardiserade -mycket mera jobb än vad de flesta inser -mycket tänkande

Hahaha....det känns bra att jag inte är ensam om denna blamage! Problemet för mej är att det inte går att fästa kedjan på insidan av röret efter förlängning av rörhalsen. Nåja, nu visade det sej att locket gömde sej bara för att djä..... i 150 mil. Jag tror att saker har en inneboende själ som för ett eget liv - det är nog det närmaste någon religion jag har lyckats komma.

Hmmm....tror jag ska göra ett armband till hustrun av kedjan.......

Nu är jag hjälpligt vederkvickt efter en natts medvetslöshet efter "Eriksgatans" sista etapp Nordingå-Luleå (ca 55 mil). Körningen var händelselös - inga vägpirater, ansvarslösa medtrafikanter, lite trafik, inga tappade tanklock, Rörhögen fungerade utan minsta krångel, vädret var varmt och soligt. Det enda jag kan klaga på var en besvärande sidvind mest hela vägen. Körningen skedde i kortärmad skjorta hela sträckan, motorn värmer alldeles för mycket - svettigt! Trevlig och gratis (Locost!) lunch erbjöds av en fd kollega några mil norr om Umeå. I Skellefteå träffade jag Rikard Svedberg (sign "RSr). Han har utgått från ett färdigt chassi inköpt från England (MK), han köpte dessutom kaross och mycket annat också färdigt (kostar åtskilliga volymer SEK!). Bilen är mindre och trängre än min. Tror inte att jag skulle vilja köra en "Eriksgata" i den! Skellefteå - Luleå (14 mil) kördes i mörker med trafiktomma vägar. Att köra egenbyggd bil påminner mycket om flygning, man sitter alltid och lyssnar på missljud (verkliga och/eller inbillade) - är det inte ett lager som låter, gnisslar vattenpumpen, hmm... diffen verkar ändra ljud, är inte oljetempen för hög.... osv. Lyssnade till "Bosse bildoktorn" när han gav rådet till en kvinna som tyckte sej höra något missljud: "skruva upp volymen på radion så hörs det inte!" Själv har jag haft hörselkåpor och hörlurar under körningen. Lyssnat på "Sommar" i P1 och "I afton dans" (vilket djä.. dravel!) Har redan börjat fundera på nästa års "Eriksgata". Det är inspirerande resor där jag får träffa många fantastiska byggare som hittills bara har existerat i digital form. Alla har olika ingångsvinklar, lösningar, konstruktionsdetaljer mm på sina byggen. Det är en förmån att få träffa dom även i analog form. Enda nackdelen är att man får dåligt samvete av att inte hinna med alla som vill att jag besöker dom. Nästa års färd har jag tänkt göra på Rikets västra sida dvs Östersund - Göteborg - Malmö - Fjollträsk - osv. Ett STORT tack till alla som jag har fått besöka, till er andra känner jag dåligt samvete att jag inte har hunnit med er. Trots att jag är panschis räcker tiden inte till.

Tillbaka i Luleå efter 405,52 mil på Konungarikets vägar. Det förlorade tanklocket är återuppståndet från förgängelsen. När jag fällde upp suffletten vid hemkomsten dök tanklocket upp som "gubben i lådan"! Det var fastkilat mellan bagagelucketäckningen och sufflettkanten. Där hade det gömt sej sedan Ronneby. Personligen har jag börjat tro att materien (iallafall tanklock) har en inneboende själ som djä.. med enkla medborgare som mej, detta är nog det närmaste religion jag har kommit i mitt liv. Känner mej alldeles för trött och sliten för att skriva mera, återkommer i morgon med fortsättningen på resebeskrivningen.

"Eriksgatans" näst sista etapp Västerås-Nordingrå. Träffade Jonas Zetterman i Västerås innan jag startade. Övernattar hos en kollega i Höga Kusten. Vädret var varmt vilket får som effekt att det är olidligt hett inne i bilen, motorn värmer mycket. På Uppsalaslätten var det +23c lägg därtill värmen från motorn! Besökte Järnvägsmuseét i Gävle. Vilken kulturskillnad jämfört med Flygvapenmuséet i Linköping! Flygplan är konstruerade för låg vikt och hållfasthet medan lok och vagnar är riktiga kolosser i vikt och utformning. Detta med tanklock är en "never ending story". Tankade i Gävle varvid några intresserade uppenbarade sej. Kände när jag startade att det luktade bensin men körde ändå iväg. Funderade ett tag på lukten, antog att det var högtrycksslangen som läckte (började göra brandsläckaren lättillgänglig!). I Söderhamn körde jag in på en mack, lyfte av motorhuven - kollade noga efter läckage, allt var OK. Körde vidare men kände en svag bensinlukt ibland. I Sundsvall beslöt jag mej för att tanka, döm om min förvåning när jag gick bakom bilen - tanklocket var borta!!!! Andra tanklocket sedan Ronneby! Nu ska jag minsann vara otrevlig mot alla som distraherar mej under tankning!

En händelserik dag på många sätt. Körde från Ronneby ca 09:00 i morse, passade på att tanka vid utfarten. Som vanligt samlades nyfikna runt Rörhögen. Vädret var dimmigt och kyligt men behagligt som körväder. Efter ca 17 mil såg jag ett tankställe med billigt bränsle (Q-tank), stannade och gick ut för att tanka. Fa... jag hade kört från Ronneby utan tanklock!!!! Hände samma sak i fjol på Eriksgatan men då i Skellefteå. I fortsättningen ska jag vara sur och vrång när någon är intresserad! Yngste sonens kompis i Jönköping hjälpte maj att söka efter en båttillbehörsfirma (tanklocket är för båtar), inte fa.. fanns det. Fick till slut tag på ett "nödlock" på Mekonomen. Hade bestämt mej för att besöka Flygvapenmuséet i Linköping. För att orientera mej stannade jag vid en informationstavla, märker då att det står en rysk 4WD (Gaz?) med bulgarisk registrering på parkeringen. I backspegeln på vänstra sidan ser jag en kvinna, utmanande klädd, närma sej bärande på en bensindunk. Kastade en blick i högra backspegeln, där närmade sej en man som jag definitivt inte vill möta en mörk natt. Drog mej till minnes massmedieskriverierna om vägrånarna som vill sälja "guld" under förevändning att de har slut på bränsle. Gjorde en rivstart därifrån!

Med tanke på dina gedigna konstruktioner kan jag lämna ett förslag på ett lämpligt nästa byggobjekt till dej. Med ett sådant objekt får du utlopp för dina dragningar till rejäla dimensioner. Om du funderar vad jag avser så är det ångloket. Till dej som ordförande i Locostföreningen kan jag efter min andra "Eriksgata" informera dej om att du med stolthet kan bära ditt ansvarsfyllda uppdrag från medlemmarna. Jag har träffat medlemmar som imponerar och det är en ära att få möta dom. Jag har haft kontakter med många andra sammanslutningar men Locostmedlemmarna är unika som jag känner stor tacksamhet och ödmjukhet i att få tillhöra. Som Mannerheim sa när han avtackade Svenska Frivilligkåren i Salla 1940 "maken till krigare har jag aldrig mött......" (Finska vinterkriget). Nu startar återresan från Ronneby mot frihetens land på Dalälvens norra strand. Resan anträdes med dyrbar last av en MT75 växellåda som har hedersplatsen på passagerarsidan och en Gudagåva från en medlem, startmotor till Cosworthmotorn - självklart är allt Locost dvs gratis! Antas Locostkusk

Det är en förmån att få träffa er bilbyggare! Intressant också att se att ni även existerar i analog form. Erfarenheter, tips, ideér och alla skrönor borde alla byggare, och även andra, få ta del av. Tack Björn för att du samlade oss till en återigen intressant kväll. Antas Locostkusk från norr.

Tyvärr ligger Skåne lite för ocentralt för ett besök. Har dock funderingar på att göra en 3:e "Eriksgata" nästa år och då variera färdvägen och då ligger Skåne sannolikt i färdvägen, troligen går då färden över Fjollträsk och västra Sverige genom Göteborg. Min förhoppning att den färden ska ske med stil och klass motoriserad med en Cosworth V6. Jag har träffat så många trevliga, intressanta och framför allt kompetenta bilbyggare under mina två "Eriksgator" att det blir näst intill omöjligt att undvika flera "Eriksgator". Ser redan fram emot nästa års färd!

Självklart ska den åka på passagerarplatsen! Den ska ju åka anständigt och med heder till Konungarikets befriade område innan den träder i tjänst.

Ikväll var jag till "gka" (Göran Karlsson) i Rödeby och hämtade växellådan till Cosworthmotorn. Göran sade på sitt lugna och sakliga sätt "jag har en startmotor till Cosworthen som jag tänkte att du skulle ta". Min haka föll ner!!!! Jag som har sökt en startmotor till Cosworthmotorn med ljus och lykta. Detta forums medlemmar fascinerar mej med sin hjälpsamhet, kunnighet och fantastiskt positiva attityd. När jag körde tillbaka till Ronneby var det i en euforisk sinnesstämning, mörkret längs vägen gav vika och jag körde Rörhögen i ett skimrande inre ljus (lät nästan som något religiöst ur Bibeln). "Eriksgatans" alla dagar är fyllda av intressanta händelser och möten - pensionärstillvaron är intensiv!

Åter en intensiv dag på "Eriksgatan" Nästan hela dagen har ägnats åt en trevlig journalist som vill skriva om Rörhögen. Han fick uppleva att överallt där vi stannade kom det fram folk och var nyfikna. Får väl se hur hans skriverier blir, jag har inhämtat hans tillstånd att scanna in artikeln och publicera. Ikväll ska jag hämta växellådan som ska monteras på Cosworthmotorn hos sign "gka".. I morgon kl 18:00 ska ett antal bilbyggare mötas för att inspireras, utbyta erfarenheter och berätta skrönor för varandra. En intressant morgondag väntar - återigen. Jag gillar "Eriksgator"! Fan, jag som hade lovat mej själv (och hustrun) att undvika massmedia denna gång!

5:e etappen på min "Eriksgata". På söndagmorgonen seglade jag iväg från Västerås med mål Ronneby, ca 60 mils körning. Vädret var kyligt med duggregn långa sträckor, mycket trafik. Den första olyckan som jag har sett inträffade i närheten av Växjö. En husvagn hade fått punktering varvid de två bakomliggande fordonen körde in i varandra. Ett typexempel på för korta avstånd mellan fordonen! I Växjö träffade jag Micke Lvov som bygger en bil med ikonstatus: Ford GT 40. När man ser hans bygge är det lätt att imponeras! Vilken kvalité, noggrannhet i varje detalj, allt är genomtänkt och omsorgsfullt bearbetat. Den bilen kommer att bli ett riktigt blickfång när den rullar på vägarna! Motor och mycket annat är inköpt från Sydafrika. Lämnade Växjö sent och körde mot Ronneby i mörker och duggregn. Kändes lite kymigt med tanke på att alla har varnat för vildsvinen. Drog med till minnes Erik Haags sommarprogram på P1 där han talade mycket om svinen. Allt gick bra och jag kom säkert fram till Ronneby.

Vad har sig idag tilldragits på "Eriksgatans" 4:e dag? Körde Västerås-Karlstad ToR. Besökte en intressant byggare i Karlstad, Bengt Löwenhamn. Han har inspirerat mej till en hel del intressanta konstruktionslösningar. Bengt håller på med ett intressant bygge - Lotus 23 (se bild). Bengt har tillverkat strålkastare av IKEA:s salladsskålar! Tom produktmärkningen finns kvar. Konstaterade att jag har använt IKEA:s klädhängare till skärmstag. Hmm..... kanske borde man besöka detta säljställe oftare? För en norrbottning är trafiken alldeles för intensiv - vart ska alla människor? Färden tillbaka skedde i lätt regn omväxlande med skyfall och mörker. En del bilförare tycks sakna både huvud och omdöme, trots att sikten i skyfallen i mörkret lägger de sej tätt bakom - sikten var nästan obefintlig!!! I Arboga hann jag även med ett möte med "cealm". Han hade vänligheten att möta mej i mörkret ute vid E 18. Lägg märke till den av cealm ofta påtalade bristen på sportbilar - de saknar dragkrok. Tillbaka i Västerås 22:30, trött efter en intressant dag.

"Eriksgatans" 3:e dag började med rå kalldimma på morgonen i hembyn Flo i Långsele. Färden började i kyligt och blött väder omkr 07:30, körde över Graninge med etappmål i Sundsvall hos "kengren" (Kenneth Lundgren), mycket intressant att se hans bygge! Jag kan utan skam erkänna att jag har snott en del av hans konstruktionslösningar. Han bjöd på en superb lunch trots att klockan bara var 10:30. Anledningen till min brådska vara att sonen Ola Eliasson ringde och inviterade mej till middag kl 19:45 i Västerås. Färden gick perfekt vidare, speciellt när jag kunde lyssna till sommarens inspelade sommarprogram från radions P1. Konstaterade att Rörhögen väcker uppmärksamhet även utanför Norrbotten. I Hacke blev jag omringad av passagerarna från en turistbuss, alla var fascinerade av bilen. Dalälven passerades med viss ängslan, vad väntade på andra sidan utanför det trygga Norrland. Si, det fanns människoliknande boningar även där! Den väntande middagen i Västerås var delikat, den avåts på en högklassisk restaurang. Till förrätt serverade hovmästaren mycket stolt Kalixlöjrom. Jag åt den med en gäspning, det är ju vardagsmat för oss norrbottningar. Mycket trött och mätt föll jag in i sömnens djupa medvetslöshet.

Nej, jag har inte försvunnit från Terra Firma (jorden), gått "upp i rök" , blivit osynlig eller sagt upp bekantskapen. Något försenad kommer här uppdateringar från "Eriksgatan". Dagarna är intensiva och jag är inte riktigt inkörd på den nya "helvetesapparaten" dvs mobilen. I onsdags (28 aug) lämnade jag Luleå på en kylig morgon, trafiken på E 4:an var behagligt otät (gles på norrbottniskt språk). Har spelat in årets "Sommarprogram" och ett antal "Bosse bildoktorn" att lyssna till under färden. Trots Rikets erbarmliga vägnät är E 4:an i bra skick. Närmare Umeå hade temperaturen stigit till ca +20c vilket ger en mycket varm/het kupé, motorn värmer mycket! Körde med skjorta och uppkavlade ärmar. I Umeå träffade jag en studiekompis från gymnasie- och universitetstiden. Alltid roligt att minnas tillbaka och återberätta alla skrönor för varandra. Dagens färd slutade i min gamla barndomsby Flo i Långsele. Jo, lite nostalgisk blir man när man vandrar på sin barndoms marker. Min kusin med man hade vänligheten att erbjuda natthärbärge för en trött kusk.