Superswift

Jag höll i en sån garageträff förra hösten och planerade en till nu i vintras som jag var tvungen att flytta på för jag blev sjuk. Man fick många bra idéer och man kan dessutom passa på att ha ett litet swapmeet med överblivna prylar (bilrelaterade...) Om ni Stockholmare är intresserade så kan jag slänga ihop en vinterträff något i mitt garage, om nu någon är intresserad av att glo på min midcost.... I garaget står dessutom ett Dala7 bygge, ska kolla med Jocke som har den om han är intresserad att visa den också, han har dessutom jäkligt fina nya dämpare på den som Dala7 säljer om någon är intresserad av att kika på dessa på riktigt innan ni beställer. Detta är dock något som jag måste kolla med Jocke först innan jag lovar något. Dala7orna erbjuder ju annars lite mer komfort än de flesta andra ramar och liknar till bredden en Caterham SV, vilket alltfler inser är en bättre bredd både för personerna i bilen och för väghållningen utan att vikten ökar nämnvärt. Utöver sjuor kan man ju alltid även glo på min Mustang Mach I om någon är lagd åt det amerikanska hållet.... Annnars så tycker jag vi ska kolla med Miataklubben som är flitiga banåkare och ibland åkt med Lotusklubben, de kanske vill göra nåt tillsammans med oss på torr asfalt också? Vi hade en diskussion förut på Se7endays mailinglista att köra ett evenemang på Barkarby för lätta sportvagnar (typ under 750 kilo). Det kanske är något man borde försöka ta upp igen, även om det börjar bli sent att boka tider iår. En konbana är ju bättre än ingenting...och billigare.

Jag hade inte skålade säten först och det blev väldigt tröttsamt för överkroppen. Skålningen (vingar på stolen) är viktigare upptill än nedtill, med den väghållningen som en Seven har så blir momentet på överkroppen ganska kraftigt...

Ingen fara med att sitta lågt för benens skull, men precis som du skriver så är det viktigare att vinkeln är rätt så sätet är lägre bak och stödjer undersidan av låren som ligger lite högre. Då slipper man raka ben. Vinkeln brukar ge sig, ryggen ska helst sitta så man kan ha vinklad handled över rattens överkant, vilket i mitt fall innebar att mitt säte ligger emot plåten bakom ryggen i överkant men sedan är framskjutet en liten bit nedtill vilket gör att sätet viklas upp något i framkant för låren. Mina säten är inte ens fastsatta helt. De vilar på ett upphöjt rör i framkant och direkt mot golvet bak. Ryggen sitter med en stor självhäftande kardborrplatta mot ryggplåten som bestämmer vinkeln på stolen. Sen är de nedkilade mellan kardantunnel och sidorören, jag har ingen innerpanel på yttersidan för att vinna utrymme så de sitter tajt som bara den. Fyrpunktsbältet håller desutom dem på plats när jag inte sitter i dem eller när passagerarstolen är tom. Enkelt men fungerar.... Av någon anledning så lyckas jag inte uploada bilder från min Mac, annars hade jag kunnat visa...

Har du din störtbåge klar? Inte för att de flesta av oss någonsin räknar med att välta men en viktig detalj när man väljer säten, speciellt om man vill ha den stoppade varianten är att man hamnar ganska högt upp i bilen. Vilket i värsta om störtbågen är gjord i förväg och är för låg kan leda till ofrivillig lobotomi som kan vara ganska smärtsamt.... Har man dessutom skenor så sätena blir flyttbara så hamnar man ännu högre. Detta är inte minst intressant om man jagar låg tyngdpunkt och sedan höjer upp sig själv 20 cm så har man ju förlorat en del av det arbetet plus ökat vindfång. Själv har jag Westfields skålade säten med näst intill obefintlig stoppning och sitter så lågt som möjligt utan att använda bifogade skenor Vad är det för idé att köra en Seven om man inte kan luta sig ut och plocka upp småmynt från gatan under färd....??

Med andra ord ingen äkta Locost....

Angående kolfiberseven så finns det en sådan byggd av en modellverkstad i Jönköping, förut kunde man se bilder och specifikationer på den under www.wiba.se men jag tror inte den finns kvar där. Var nog i särklass Sveriges snyggaste sjua, men trots materialvalet och byggd av en proffessionell firma så vägde den över 650 kilo om jag minns rätt. Jag försökte köpa överblivna delar från det bygget men det fanns inget kvar tyvärr. Men snygg var den....

Bilen är byggd av en Göteborgare (Bilkonstruktör på Volvo) och gick där de två första åren. Den lär ha gått på en del Roadsport A tävlingar. Innan den hamnade i Stockholm. Synd att du missade den då, men du kanske ska till Stockholm nån gång? Jag har som sagt en Mazda 323 låda i min, fyrpetad. Först var jag lite besviken över att det bara var fyra växlar med det är trots allt en växel mindre att hålla reda på och fyrpetade lådor förekommer en hel del i rallysammanhang t o m. Den lådan ska förövrigt finnas i moderna tappning med femte växel om så önskas. Ska kolla hur den är modifierad, tror den saknar konverter? Växellådor är inte min starka sida... Kardan vet jag inte var den kommer från, ska kolla. Bakaxeln är från en Ford Cortina GT 1966 och är bra mycket smidigare och viktbesparande än tex en Volvoaxel. Allt fäst i ett wattlänkage. Har en siffra på att min motor väger 55 kilo men eftersom jag aldrig haft den ur kan jag inte garantera uppgiften... Vad gäller motorn så kolla på detta forum: http://www.stedix.com/swiftgti/ Där finns det mesta om Swift GTi.... maila mig på magnus.sollenberg@sinfo.se så ska jag försöka plåta lite bilder och maila tillbaka till dig.

Hör gärna av dig direkt till mig angående ditt Swiftbygge. Jag äger den bilen som nämns med Mazda lådan nu och är dödligt nyfiken på vad du planerar att göra med din motor... Det ÄR som sagt en lätt rackare och en väldigt bra grund för att åka snabbt. Det lär finnas en båt med 300+ hk med samma typ av GTI-block, många motordelar som sitter i min är överblivet material från den båtmotorn som byggdes av Trendab. Min motor ligger dock mellan 167 och 200 hästar beroende på laddtryck, det är dock inte hästarna som är viktigast utan vikten på bilen, det påverkar hela upplevelsen och körbarheten. Bygg LÄTT, banta bort ölkaggen, åk ensam i bilen med två liter i tanken - då är det som roligast. Jag har som mest pressat upp den i 204 km/h på rakan på Anderstorp, vilket inte är så roligt som det låter - vägen känns 70 cm bred och såphal. Toppfarten nådde jag efter halva rakan sen är det bara att hålla i.....och hoppas att man har bromsar kvar.